Om nio dagar ska jag lämna stan som varit min i 24 år och 10 månader. Jag har precis betat av två deadlines och ligger utslagen i soffan när idén dyker upp från ingenstans. Jag ska skriva om den här flytten. Blogga, minst 10 år för sent.

Det är åtminstone sex år sedan idén om att flytta till Uppsala dök upp. En stad jag inte har någon anknytning till. Då var det en avlägsen plan. Något som kanske kunde bli av när barnen blev stora. En plan som med tiden blev till ett konstant hummande i bakhuvudet. Som ett kylskåp. Längtan som står i köket och brummar så länge att man inte längre hör det.

Men plötsligt står en dotter i hallen och har planer som gör att kylskåpet går att höra igen.