Idag har jag skrubbat och torkat och packat och tänkt på Cora Sandel. Jag har en lång relation till Sandels Alberte-böcker, men det var först för något år sedan som jag insåg att Cora Sandel tillbringade den senare delen av sitt liv i Uppsala. Det gjorde mig på väldigt gott humör.

Alberte-böckerna hittade till mig när jag längtade ut som mest och har varit en slags följeslagare sedan dess. Jag har ett minne av att sitta vid mormors köksbord och läsa dem, så jag kan inte ha varit mer än tjugo år. Och fast jag har så mycket av det jag önskade mig då, så har jag fortfarande en strimma av samma längtan kvar.