Jag minns när jag fick den första covid 19- vaccinationen. Det var en lättnad, men jag minns det också som högtidligt och att jag tänkte på när Abigail Adams i serien John Adams, får sin familj vaccinerad. (Och det är något som bla Laurie Halse Anderson skrivit om). Om jag hamnar i samma vaccinationssituation igen, kommer jag nog tänka på någon annan. Någon mer nära, åtminstone geografiskt.

I söndags, på internationella kvinnodagen, var jag på temavisningen Systrar i Uppsala domkyrka och fick anledning att tänka på det där lite extra. Visningen gavs i samband med den nyutgivna boken Systrar i Uppsala domkyrka från A till Ä av Annika Franzon och en av kvinnorna de berättade om kommer jag bära med mig lite extra. I de Geers gravkor i domkyrkan ligger Catharina Charlotta Ribbing. Hon levde på 1700-talet och hon blev den första i Sverige som lät smittkoppsvaccinera sina barn.

Vaccinering, eller ympning, som det kallades då, var nytt i Sverige och Catharina Charlotta Ribbing ansåg att de som tillhörde samhällets mer privilegierade hade som plikt att verka som förebilder för övriga i samhället. Så när det tidigaste smittkoppsvaccinet kom, såg Catharina Charlotta Ribbing till att hennes barn blev ympade. Och jag kan inte sluta tänka på modet och beslutsamheten hon måste ha besuttit. Alla vi som tog oss igenom pandemin, eller som knipit ihop ögonen när barnen vaccinerats på BVC, kan skänka henne en tanke eller två. Jag kommer i alla fall att göra det.